ARBETARFRÅGAN. 435

vanliga; annars måste den samhälleliga kontrollapparaten
bli något så oproportionerligt i förhållande till produktionen,
att denna ej förmår bära upp överbyggnaden. För att genom-
föra en sådan social förädling av människotypen behövs det
ett genomgripande socialt uppfostringsarbete. Skall det socia-
listiska samhället en gång kunna bli verklighet — vilket vi få
överlämna åt framtiden att avgöra — måste det växa fram
genom en gradvis skeende omdaning av det nuvarande sam-
hället och dess medlemmar. Brådstörtade åtgärder och våld-
samma ingrepp leda med naturnödvändighet till bakslag. Vår
världsdel har två varnande exempel på vad en plötslig
socialisering leder till. Både Ryssland och Österrike blevo
ju under och efter världskriget med ett slag fullständigt
socialiserade. I bägge fallen blev resultatet för lång tid
framåt ett fullkomligt kaos. De österrikiska socialdemo-
kraternas ledare nödgades slutligen förklara, att enda rädd-
ningen för Österrikes folk var att lita till utländskt kapital
att således återigen bygga upp en s. k. kapitalistisk produk-
tionsordning, ty »det är ändå till sist bättre att arbeta i en
kapitalistisk fabrik än att svälta ihjäl på landsvägen utanför
dess portar».

I Ryssland fann sovjetregeringen under ledning av Lenin
ej heller någon annan utväg att få produktionen i gång än att
anlita det utländska kapitalet, som man genom koncessioner
och monopol sökte locka in i landet.

Det gäller om de socialdemokratiska idéerna lika väl som om

De anförda orden äro ju icke riktade mot socialistiska strävanden
utan mot högerkrav, gående ut på att staten har skyldighet att skydda
mot intrång vad som redan förvärvats, medan socialisternas lösen är,
att samhället självt skall direkt ta hand om både det ena och det andra.
Resultatet blir emellertid i båda fallen, att den eggande och sporrande
privata konkurrensen utestänges — den »osunda konkurrensen» såsom
den kallas av dem, som den hotar. Förty all konkurrens är »osund>
för den, som lyckats komma först på platsen.

De olägenheter, som privata monopol i den vägen medföra, riskera
för resten att bli ännu större med statsmonopol, som göra all slags
konkurrens omöjlig, framhåller en annan av våra främsta national-
ekonomer. »Ingen vanskötsel, ingen prisuppskruvning framkallar här
de nya, självständiga företag, som privatmonopolen alltid ha att
frukta, när deras olämplighet nått en viss höjd, och företagens
ledning står i fara att fyllas av avdankade politiska storheter efter
mönster, som ej äro långt borta.»
