436 DEMOKRATINS FRAMMARSCH.

alla andra politiska och sociala idéer, att deras förverkligande
måste med klokt omdöme anpassas efter vad som är möjligt
att genomföra med hänsyn tagen till verkligheten, sådan den
är. Annars blir resultatet bara förstörelse, utan att man
lyckas bygga upp något produktivt nytt i stället. Socialismen
är lika litet som andra samhällsteorier någon trollformel,
.som bara behöver uttalas, för att ett nytt samhälle skall
uppstå utan det gamlas brister och fel. Ingen människa med
verklighetssinne tror längre på några ekonomiska underverk
— såvida man ej vill gå och hoppas på att någon stor upp-
finning skall lösa problemet att utan nämnvärd ansträngning
av människokraft direkt ur luften utvinna de näringsämnen,
kroppen behöver. Men tyvärr är det antagligen långt dit.

Ingen kan emellertid förneka, att de svenska socialdemo-
kraterna vid genomförandet av sitt program i praktiken visat
sig ha förmåga att lära av erfarenheten. Att blindvis köra
huvudet i väggen har icke varit deras taktik. Den takt, i
vilken det socialdemokratiska partiet lyckats förverkliga sina
önskemål, har emellertid aldrig varit alla inom partiet till
lags. Utbrytningar ha under tidernas Jopp ägt rum av
anarkister, ungsocialister, vänstersocialister; och den senaste
företeelsen på området är tillkomsten av ett kommu-
nistiskt parti, som ledes från bolsjevikernas högkvarter i
Moskva och efter deras föredöme vill med våld omstörta
även det svenska samhället.

I en sådan stat, som det ryska tsardömet, där folket levde
under trycket av en halvasiatisk despotism, där knutpiskan
var symbolen för 'självhärskardömet, där överklass och
byråkrati voro fördärvade av utsvävningar, lättja och be-
sticklighet — i ett genomruttet samhälle med ett ord, där de
arbetande och betungade icke hade någon möjlighet att göra
sig gällande annat än med våldsmedel, där var revolutionen
givetvis enda utvägen att bereda en människovärdig till-
varo åt folkets flertal. Helt andra möjligheter att göra sin
röst hörd ha de breda folklagren i ett land, där det redan finns
kraftigt verkande organ för reformarbete, där arbetarne i
kraft av den allmänna rösträtten t. o. m. bilda det starkaste
partiet inom riksdagen, och där deras representanter gång
efter annan ensamma Öövertaga regeringen. Där ligger refor-
mernas väg öppen för demokratins frammarsch.
