RÖSTRÄTTSFRÅGORNA. 457

för kvinnorna var större på ett annat håll än det justitie-
ministern påstått, nämligen inom det parti, där man bara
föll undan för kvinnornas krav. Och så kommo de van-
liga argumenten mot utsträckande av kvinnans rättigheter,
nämligen att hennes plats är hemmet, där hon är satt att
»sprida solsken och värme». Någon högre och vackrare
uppgift kunde icke tänkas här i världen. Kan det, undrade
herr Räf, vara rätt, att vi män skola stanna hemma som
barnpigor eller sköta köket?

Över dessa invändningar ironiserade Olof Olsson — under
erinran om att hundratusentals kvinnor äro hänvisade till
självförsörjande arbete och icke ha möjlighet att sprida
solsken och värme i något hem.

Sedan Branting varnat högern för att driva sitt motstånd
mot rättfärdiga krav därhän, att folkets massa dreves till
att tillgripa utomparlamentariska medel, och detta hot upp-
kallat Karl Hildebrand till en gensaga, biföll andra kam-
maren regeringens förslag om rösträtt åt kvinnorna, men
propositionen föll på första kammarens nej.

Under intryck av de väldiga omstörtningar, som världs-
kriget förorsakade i andra länder, ändrade dock även Sve-
riges första kammare hastigt åsikt, och på 1919 års riksdag
fattades det ytterst betydelsefulla beslut, genom vilket
shela svenska folket blev moget förklarats. De svenska
kvinnorna hade också ärligt förtjänat det genom det allt
igenom värdiga och frasfria sätt, på vilket de fört kampen
för sin rätt. Därigenom hade de ju givit ett av de bästa be-
visen på sin politiska mognad. De ha haft för fin takt och
för god smak för att bli mottagliga för smitta av de hyste-
riska, okvinnliga skadegörelsedemonstrationer, varmed de
engelska suffragetterna skämt ut sig inför sina medsystrar
i andra länder, och varigenom de satt vapen i händerna på
sina motståndare.

Den svenska kvinnan hade således äntligen erhållit »privi-
legium på att få till statens, mannens och sin egen skada
offra sig för politikens altare». Men från en av den kvinn-
liga rösträttens ivrigaste förkämpar, borgmästare Lind-
hagen i Stockholm uttalades den vackra förhoppningen, att
erkännandet av kvinnans rösträtt skulle innebära, att huma-
