474 KAMPEN FÖR FOLKHÄLSA.

att undra på, att personer, som kommo från smittad ort, med
tacksamhet anlitade den affär med sundhetspass, som en
företagsam sundhetsnämndsordförande startat i en av sock-
narna norr om staden!

Även senare ha svåra koleraepidemier hemsökt vårt land,
men det är nu så länge sedan, att man med förtröstan till
nutidens förbättrade hygien och skyddsåtgärder kan ta med
jämnmod det grundlösa rykte, som man så mången gång
hört föras från man till man: »Koléran gårb Koleran har
numera liksom pesten, malarian och gula febern så gott som
försvunnit från civiliserade länder.

& x

X

Man förvånar sig ej över hur utmärkt pest, tyfus, kolera
och andra farsoter trivdes i våra städer i den gamla goda
tiden, när man läser beskrivningar på hur det var ställt
med renhållningen där. Vi ha sett, hur det såg ut i Karls-
krona i slutet av 1700-talet." Det är nog en rätt typisk bild av
svenskt småstadsliv på den tiden. Men inte skall man tro,
att det stod bättre till i vår egen kära huvudstad. Den fagra
Mälardrottningen brukade på den tiden jämföras med Kon-
stantinopel i skönhet — och i snusk. I augusti 1836 omför-
mäler en Stockholmstidning, »att ej mindre än fem döda
kattor kvarlegat en hel vecka på olika gator i staden inom
broarna». Och detta bara två år efter den kraftiga lektion
i renlighet, som man tycker att den första stora kolera-
epidemin borde ha givit våra goda stockholmare! Att
luften ej måtte ha varit den allra bästa varken på gatorna
eller inomhus kan man sluta sig till av det faktum, att på
gårdar och vindar stodo vissa kärl om en halv tunnas rymd,
vilka ej tömdes oftare, än när de blivit bräddfulla. Sedan de
stått den vederbörliga tiden och utvecklat sina Jluftför-
skämmande gaser, kom det ett par mer eller mindre ruskiga
gummor eller manliga individer och hämtade dem. Ty efter-
som man på den tiden ej hunnit till den uppfattningen, att
allt nyttigt arbete är hedrande, kunde de personer, som på
entreprenad åtagit sig renhållningsarbetet, omöjligen få
något pålitligt folk utan måste nöja sig med allehanda löst

1 Bd. VII: 407.
