502 REALISMENS OCH NATURALISMENS GENOMBROTT.

Som barn »gömde han sig bakerst, när något gott utdelades,
och njöt av att vara förbisedd», säger han själv. »Han bör-
jade anlägga kritik och fick smak för självplågeri.> Kropps-
aga beredde honom en sorts lisa. Den gav hans oroligt dall-
rande nerver en sorts avspänning för tillfället. Som vuxen
hade han ett behov av att uppsöka själens tortyrkamrar.
Han hörde icke till det slags naturer, som med manlig —
eller varför ej lika gärna säga kvinnlig — själsstyrka sluta
sina kval inom sig och osedda av världen genomkämpa den
strid, som slutar med resignation eller undergång. Om
August Strindberg varit så skapad, kunde han vwisserligen
även då ha blivit en av våra största författare, men vi hade
icke fått skåda ned i de avgrunder av ett snilles själsliv,
som — trots allt — blivit oss så oskattbara dokument ej endast
om människan Strindberg utan också om det allmänt mänsk-
liga, av vilket vi alla i vår obetydlighet ändå ha någon liten
del. Därför att det var ett behov för honom att blotta sitt
sönderslitna bröst för världen ha vi andra också blivit rika-
re på psykiska erfarenheter.
&

Johan August Strindberg föddes i Stockholm år 1849.
Fadern var en välkänd kryddkramhandlare och ång-
båtskommissionär — hans namn lever ännu kvar i firman
Hedborg och Strindberg. Vid tiden för Augusts födelse
voro emellertid faderns affärer mindre goda. Augusts mor
hade varit värdshusflicka och hade tre barn med sin man,
innan han gifte sig med henne. August var det fjärde, och
han skulle med tiden få ytterligare sju syskon. Han säger
också i sin bok »Tjänstekvinnans som», att möblemanget i
hemmet mest bestod av »vaggor och sängar. Barn lågo
på strykbräden och stolar.s» Men med den tidens stora barna-
dödlighet blev det en idelig kretsgång av »barndop, be-
gravning, barndop, begravning. Ibland två dop utan be-
gravning emellan.»

August Strindberg var ett ytterst känsligt och ömtåligt
barn. »Han var rädd för brödernas nävar, pigornas luggar,
mormors snubbor, mors ris och fars rotting.» Han samman-
fattar en gång sina intryck av den kära syskonkretsen med
orden: »fyra förtryckande bröder och några skrikande syskon
