508 REALISMENS OCH NATURALISMENS GENOMBROTT.

övrigt ”brukade aldrig någon tjänsteman vara uppe förr än
vid ett-tiden'. Därvid.fick jag en vink om det opassande
i mitt tidiga, störande besök och en erinran om att vakt-
mästarne även voro tjänstemän.

Sedan jag emellertid förklarat mitt beslut vara att taga
ämbetsrummen i sikte för att därigenom få ett begrepp om
arbetets fördelning i ett så maktpåliggande och omfattande
verk, fick jag den yngre av de två att följa mig. Det var en
storartad anblick, som mötte, då han slog upp dörren och
en fil av sexton rum, större och mindre, lågo framför mina
blickar. — —

Sedan vi genomvandrat kopisternas, notariernas, kans-
listernas, revisorns och revisionssekreterarens, kontrollörens
och kontrollörsekreterarens, advokatsfiskalens, kammarför-
vantens, arkivariens och bibliotekariens, kamrerarens, kassö-
rens, ombudsmannens, protonotariens, protokollsekretera-
rens, aktuariens, registratorns, expeditionssekretararens, by-
råchefens och expeditionschefens rum, stannade vi omsider
vid en dörr, på vilken med förgyllda bokstäver stod skrivet:
Presidenten. Jag ville öppna dörren och stiga på, men
hindrades vördsamt av vaktmästaren, som med verklig oro
fattade min arm och viskade ett ”Tyst! — ”Sover han?
kunde jag, med tanken på en gammal sägen, icke underlåta
att fråga. — ”För Guds skull, säg ingenting; här får ingen
komma in, förrän då presidenten ringer.” — ”Ringer presi-
denten ofta då? — ”Nej, inte har jag hört honom ringa
på det år, jag har varit här.»

Röda rummet, som fått sitt namn efter schaggmöblernas
färg, hör till Berns salong, som på den tiden var hela Stock-
holms ungkarlsklubb, mötesplatsen för »skaror av ungkarlar,
som flytt den ensliga kammaren eller vindskupan för att
få sitta i ljus och värme och träffa en mänsklig varelse att
samtala med»>. Till stamkunderna hörde det sällskap av
bohemnaturer, i vilket Arvid Falk dragits in, sedan han
övergivit ämbetsmannabanan och kastat sig in på littera-
törens törnbeströdda stråt. Han är anställd i tidningen
Rödluvan och skall hjälpa till med att referera riksdagsde-
batterna. Med en viss högtidlig känsla stegar han in på
pressläktaren, den plats, där »det fria ordets män åhöra,
