AUGUST STRINDBERG. 525

Nu kan den romantiske klockaren leka livet. Nu har det
blivit honom en lust och glädje att gräva i jorden och vittja
sina garn. »Hans unga viv har lärt honom trolla igen. Nu
kan han när som helst vandla salt torsk till stekgädda, härsket
flott till bordsmör; han kan ta fikon på sina tistlar och druvor
på törnena.s

&x &
&

På hösten 1887 hade Strindberg slagit sig ned i Danmark.
På det gamla slottet Skovlyst nära Holte trivdes han så väl,
att han stannade där halvtannat år. »Södern i Nordenb ut-
brister han i ett brev till Heidenstam. »Frankrikes klimat
med Nordens kakelugnar och diet. Murgröna på väggarna,
lager och järnek och lagerbär, gröna hela vintern utel»

Under intryck av Danmarks leende natur och den mera
harmoniska tillvaro, som vistelsen här skänkte, tillkommo
hans älskliga naturskisser »Blomstermålningar och
djurstycken». Det är en skald, som här med känsligt
sinne studerar växt- och djurlivets hemligheter.

Kvinnohatet hade haft den inverkan på Strindberg, att
han andligen bytte om skinn. Han övergav den socialistiska
och demokratiska uppfattning, han dittills hyllat, och över-
gick till ett slags aristokratisk övermänniskoteori med förakt
för de små — och detta innan han ännu kände till Nietzsche,
med vars teorier Georg Brandes senare gjorde honom be-
kant. Snart kunde Brandes glädja det stora tyska snillet
med att Sveriges störste författare var vunnen för hans
åsikter. »Han änr, tillägger Brandes om Strindberg, »ett
verkligt geni, blott litet förryckt som de flesta genier (och
icke-genier).» — Nietzsche hyste å sin sida en uppriktig be-
undran för sin svenske själsfrände och hans författarskap.

Strindberg hälsade i sin nye lärofader »den store befriaren»
ur de gamla fördomar, han dittills hyllat, »den moderne
anden, som vågar predika den starkes, de klokes rätt gent-
emot de dumma, de små (demokraterna)». Demokratin är
nu föremål för den nyvordne själsaristokratens hjärtligaste
förakt. I den egendomliga »historiska> romanen »Tschan-
dala» med dess kusliga stämning av hemliga brott i en at-
mosfär av smuts och orenlighet, predikar den forne urde-
