AUGUST STRINDBERG. 527

Han for nästan genast ut till skärgården, och en dag i
början av april skriver han till Heidenstam: »Nu sitter jag
ensam i en fiskarstuga på en ö och är hänryckt, förälskad
i skärgårdsnaturen och svenska dieten ända till sentimen-
talitet. Känner mig 20 år yngre i vila, i stilla dårskapliga
drömmerier.» Och ännu tre månader senare heter det: »Skär-
gården duperar mig fortfarande, och här blir jag till död-
dagar.»

Här författar han övermänniskoromanen »I havsbandet».
Hjälten är en aristokrat av den patenterade sorten i äkta
Strindbergsk originalförpackning, en man, den där be-
traktar de breda lagren som pack. Han har begivit sig ut
i ensamheten vid havet just för att få svängrum för sin
väldiga individualitet. Den kärlekshistoria, han ger sig in i,
är ungefär lika sannolik som mannen själv. Slutet på hela
historien blir, att han själv gör upp sin räkning med livet.
På julnatten far han ut till havs för att söka döden.

Här och där i detta motbjudande tema hittar man dock
äkta pärlor — det är de mästerliga naturskildringarna.

x

Strindberg stannade inte till döddagar i Stockholms skär-
gård. Det hade väl heller ingen trott — om inte möjligen
han själv. Efter tre år finner man honom på kontinenten
igen, nu i Berlin, där han börjat bli berömd som dramatisk
författare, tack vare särskilt ett outtröttligt arbete av för-
fattaren Ola Hansson och dennes hustru Laura Marholm på
att bereda väg för honom. Det hade till följd bland annat, att
Strindberg blev rädd för den energiska Laura Marholm och
i henne såg inkarnationen av kvinnokönets hat och hämnd-
lystnad mot honoml! Och en vacker dag flyttade han bort
från henne och Ola Hansson. Snart hade han lyckats stöta
sig med nästan alla sina vänner därute.

Han blir emellertid under denna tid alltmer berömd som
författare, och hans arbeten i översättning spela en betydande
roll för den tyska litteraturens utveckling i modern riktning,
en roll jämförlig med Tolstojs, Ibsens och Zolas.

Själv intressar han sig numera ej för litteraturen. Han
har fått smak för kemi. Och naturligtvis skall han nu revo-
lutionera denna vetenskap. Han tvivlar på kemisternas
