AUGUST STRINDBERG. 529

Men då fackmännen inte kunde vara med på hans naiva
funderingar, slungade han ut mot dem beskyllningar för
personlig avundsjuka eller rent av skurkaktighet.

Detta tillstånd av överretlighet och fantasteri går slutligen
över i fullt utbildad sinnessjukdom, och allt djupare nedåt
dödsskuggans dal går diktarens vandring, skildrad av ho-
nom själv i böckerna »Inferno» och »Legenderv. De
äro skrivna år 1897 och 1898 i Lund — Strindberg hade
nämligen efter sitt tillfrisknande återvänt till hemlandet
och slagit sig ned i den lilla idylliska universitetsstaden.
Att läsa dessa själsskildringar är som att blicka ned i hel-
vetets avgrunder. Man ser en olycklig människa vrida sig
i namnlösa kval, åtföljda av hallucinationer och förföljelse-
mani. Särskilt misstänker författaren en av sina forna vän-
ner från Berlintiden, en ryss, för att vilja förgöra honom.
Mannen sitter visserligen i fängsligt förvar, men med sina
överretade nerver känner Strindberg hatet från honom så
starkt, att »det gör ont i honom liksom strömmen från en
elektricitetsmaskim. I denna stämning inlägger han också
någon fördold symbolisk mening i minsta papperslapp, han
finner i sin väg.!

Människorna göra allt för att plåga honom, men han för-
låter dem dock till sist, »såsom varande demoner, vilka fylla
sin plikt>. T. o. m. kvinnornas infernaliska elakhet urskuldar

1 Slutligen får han klart för sig, att den fientligt sinnade ryssen
ämnar döda honom genom att »skicka en gasström tvärs igenom väg-
gem till hans rum. Nästa natt har han fått fiender i rummen på bägge
sidor om sitt eget, och han själv är »föremål för en elektrisk ström;
ledd emellan de två angränsande rummen» och avsedd att döda honom.
Överallt vädrar han attentat, det ena konstigare än det andra. Han
hör någon hosta i rummet bredvid. »Genast svarar en lätt hosta från
rummet ovanför. Sannolikt signaler» mellan hans dödsfiender. Föl-
jande morgon reser han från denna satans boning. När han frågar
efter hotellvärdinnan, håller hon sig undan, förebärande ett illamående
— ailtså ett bevis på att hon varit mördarens medbrottsling.

Men vart han kommer, anfäktas han av föreställningen att vara
förföljd av »elektricitetsförfarna fiender». Till dem hör också — det
kommer han snart under fund med — den läkare, som tagit vård om
honom i hans sinnessjukdom. Mannen vill helt enkelt i hemlighet ta
livet av sin patient eller åtminstone göra honom mogen för att in-
spärras på dårhus. Och varför? Jo därför att patienten har sysslat
med guldmakeri och lyckats göra guld; och konsten att göra guld skulle
leda till »världsbankrutt, allmän förvirring, anarki, världens undergång?.
