AUGUST STRINDBERG. 531

tre bergsmännen kallas ut ur Måns Nilssons storstuga och
vända tillbaka som tre blodiga rockar. Det är Räfsten själv,

som handlar.» — »Alltid denna jättehand, som man aldrig
får se, blott känna på» — för att tala med en av de upp-
trädande.

Och vilken dramatisk styrka i replikerna från männen där-
inne i stugan, som undra, om kungen kommit som vän eller
som domarel Man hör en virvel av förstämda trummor på
avstånd. Då säger Måns Nilsson: »Känner I icke den brom-
sen, som surrar, förrän han stinger?» — »Så lät han också på
. Tuna hed om askonsdag», säger Anders Persson på Rank-
hyttan bekräftande. — »Han spinner, spinner som en katt!
Tro'n ickel» instämmer en tredje.

»I andra aktens sista tablå sticker åter jättehanden fram»,
säger Bo Bergman. »Spänningen blir olidlig att äntligen få
se denna hand med svärdet och hammaren och höra detta
åskdunder som en personlig röst.v

En väldig makt har han över sina medmänniskor, den
allt behärskande landsfadern. »Vet dw, säger prins Erik
till Göran Persson, vsibland när han kommer i sin stora filt-
hatt och blå kappan och bär sitt vildsvinsspjut som käpp,
då tror jag det är guden Oden själv. När han då är vred
uppe i översta stockverket, så påstår folket, att de känner
det ända ner i källaren, alldeles som när åskan går.»

Mustigt är det språk, kungen för mot sin svirande son
»dagen efters: »Vettvilling! Gå och bada smutsen av dig
och laga att du blir kammadl! Skölj framför allt din trut, så
att du icke går här och stinker ner mina ruml! Gål eller ska
du få sova ruset av dig i tornet under åtta dagar; och räcker
inte det, skall du mista öronen, så du aldrig skall kunna bära
kronan mer! Är det språk som du förstår?» Prinsen vågar då
den invändningen: »Successionsordningen...» Men kungen
klipper av: »Jag gör så många successioner jag villl Nu
vet du det! — Slut! — Utlhb

Och mäster Olof snoppar han vid ett annat tillfälle av med
kraftorden: »Nu är det slut! Återvänd till din predikstol
och dundra där, du; här dundrar jaglh

Erik XIV:s drama har Strindberg haft alldeles sär-
skilda personliga förutsättningar för att teckna. »Är det
