AUGUST STRINDBERG. 543

från Strindberg, vars innehåll är sådant, att det icke kan
återges i tryck — detsamma gäller nu om åtskilliga andra
av Strindbergs brev. Det slutar med orden: »Du skall
aldrig ha en lugn dag mer.»!

Vill man i likhet med den norske författaren Thomas Krag
anlägga ett rent estetiskt betraktelsesätt på »fallet Strind-
berg», kommer man att tänka på de plötsliga utbrotten av
rovlystnad hos ett djur av kattsläktet. »Som en stor, prakt-
full kungstiger», säger Krag, »har han gått sin bana; kan leka
och smeka, slå, riva, sarga...» — »Han kunde göra prakt-
fulla tigersprång över sitt byte», säger Torsten Fogelqvist.
»Han hade tigerns grymhet. Och han var inte alldeles främ-
mande för det lilla lurande bakhållet. Men han älskade som
släktet Felis friheten över allt annat — friheten och natur-
tillståndet, öknens ensamhet och djungelsnåret.»

Den som i likhet med Valdemar Vedel ställer moraliska
vederhäftighetskrav även på den störste skönlitteräre förfat-
tare, måste konstatera, att Strindberg »gång på gång ställt
sin intelligens och konst i ovärdiga syftens tjänst, givit fritt
lopp åt allehanda låga och råa underklassinstinkter och i
sitt författarskap lössläppt elementära, ohyggliga vilddjurs-
drifter av grymhet och förstörelselusta».

Och när Levertin använde en bild ur djurlivet för att ka-
rakterisera Strindberg, stannade han ej vid kattsläktet.
Läsningen av Strindbergs skrifter erinrade honom ibland
om de besök, han som barn gjorde i menagerier, när djuren
skulle utfodras: »I Strindbergs böcker ryta och skrika bak
sina galler alla människoandens vilda djur», säger han —

1 När Strindberg kunde vara sådan mot sina bästa vänner, orkar
man knappt förvåna sig över den pöbelaktiga ton, han begagnade mot
sina motståndare. Ett typiskt exempel är följande råd till hans stän-
dige antagonist som kritiker C. D. af Wirsén:

»Gå! Skura dina tänder,
förrän du bits, ditt fäl

Gål! tvätta dina händer

i Musernas bidetl»>"

Man kan näppeligen stanna vid den anmärkningen, att samman-
ställningen »fä» och »bidet> är Stockholmsrim.

x Syftar på Wirséns ställning som Svenska akademiens ständige
sekreterare.
