VERNER VON HEIDENSTAM. 555

För skalden är filosofen Diogenes, som frigjort sig från
alla behov, världens lättsinnigaste man. Han lägger i ängeln
Nekirs mun de orden till försakaren, som ansåg sig vis, därför
att han försmådde livets nöjen: »Då du tror dig vis, är du
ett dumhuvud. Då du försummar att njuta av välsmakande
mat och dryck, av vackra möbler och kläder och av alla de
småting, som i sin mån förljuva det korta livet, är du lätt-
färdig.»

Verner von Heidenstams inträde på skaldebanan var, för
att begagna Mortensens ord, »som om Dionysos, omgiven av
hela sitt hov av skrattande fauner och dansande backan-
tinnor, kommit för att hålla sitt intåg i de mörka furornas
land>. Här predikades livsglädjen i stället för trälandet un-
der kulturens arbetsok, som förtorkar människans själ:

»Vi togo arbetsblusen, vi;

vi smida och vi såga.

Vi stå till knät i hyvelspån,
men fliten slog till sist ihjäl
den late vilders glada själ

och halp oss likväl aldrig från
hans sjukdom och hans hunger.>

Som motsats härtill målade Heidenstam kulturens barn-
domstid, då fabrikernas arbetshets, stenkolsröken, vinnings-
lystnaden ännu ej dödat naturen, då människan ännu var
sund och harmonisk och det var en glädje bara att vara till.
Detta förlorade paradis trodde han sig ha återfunnit i Öster-
landet.

Ett ytterligare vittnesbörd om Heidenstams svärmeri för
Orienten blev romanen »Endymion». I marmorstatyn
med samma namn av den sovande ynglingen med det väl-
lustdruckna draget kring munnen såg skalden en förkropps-
ligad bild av Österlandet. Hans bok »Endymiomn» är den
fängslande sagan om en vacker och stolt amerikansk kvinna,
vars hjärta bit för bit fångas av Orienten: Att det måste
gå så förstår man inför tjusningen av de österländska bilder,
skalden med mästarhand tecknar — nej målar — vid skild-
ringen av hennes första vandring genom det underbara
Damaskus.

Detta Österland förkroppsligar sig för henne i en av dess
egna söner, en förfinad och bildad arab, som vigt sitt liv åt
