GUSTAF FRÖDING. 563

ord till Sveriges folk om arvet från fornstora dar och de för-
pliktelser, det medför:

»Intet folk får bli mer än du,
det är målet, vadhelst det kostar»,

utropar han i diktsamlingen »Ett folk».

»Det är stoltare våga sitt tärningskast

än att tyna med slocknande låge.

Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.»

Innerligare kan ej fosterlandskärleken uttalas än i föl-
jande strofer:

»Må främst du stiga, du dotter av nöd,

som skygg ditt öga vill täckal!

Så älska vi dig, att vore du död,

vår kärlek skulle dig väcka.

Om natten blir sömnlös, om lägret blir hårt,
vi svika dig ej på den färden,

du folk, du land, du språk, som blev vårt,
du vår andes stämma i världenl!»

Hela vårt folk, hög som låg, har han sjungit samman
med sin underbart härliga dikt »Sverige», tonsatt av Vil-
helm Stenhammar.

>Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,

vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand

svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mol
Brinn, österstjärna, genom junik vällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen!»

Gustai Fröding.

Gustaf Fröding hade sitt barndomshem på en värm-
ländsk herrgård. Han föddes år 1860 på Alsters gård
och växte upp i ett musikaliskt och vittert hem. Hans
far, löjtnanten och bruksägaren, hade i yngre dagar varit
en glad sångarbroder, men en svår sjukdom hade för-
