ERIK AXEL KARLFELDT. 601

Ormen i trädet så skadeglad
vispar med stjärten bland apelblad.
Ängeln med flamgula byxor

reser den största av yxor.»

Fullödig är Karlfeldts humor i »Elie himmelsfärds:

»Här åker sankt Elia upp till himmelens land

i en kärra så blänkande ny.

Han bär gravölshatt och skinnpäls, han har piska i sin hand,
och mot knäna står hans gröna paraply.»

Den jordelevnads bygd, som profeten vinkar avsked åt, är
Dalarnes land:

»Nu går solen bakom Sollerön, men trygg i rymdens natt
far profeten vid de vänliga små ljus,

som den gode Gud Fader utmed vägen haver satt,
vilken leder till hans gästfria hus.»

Så undgår den gode mannen alla lurande faror och är till
slut framme vid himmelrikets port.

»Och vår Herre stiger ut på sin förstugutrapp:

”Stig här in, du min heliga profet!

Och han vinkar åt en ängladräng, som kommer flink och rapp
och för svettiga kamparna i bet.»

Särskilt bred och saftig i sin humor är »Jone havsfärd», och
en tacksam scen för målaren är framför allt den vördige
profeten på det stormiga havet:

»Han är blek om anletsdragen,

och han håller sig för magen;
man kan se, att han är ganska sjuk och önskar sig i land.>

Men då han undanber sig att bli kastad överbord, får han
av matroserna till svar:
»Har du trona,

kan du trampa vatten Jona?
fast du flyter nog på hullet, o profet så prostafet.»

Så blir han då kastad ut i havet och befinner sig snart i
valfiskens buk:
