602 REALISMENS OCH NATURALISMENS GENOMBROTT.

»Man kan se han längtar dädan, ty han synes ganska sjuk.
Där är unket, kallt och naket,

där är trångt och lågt i taket,

ty vi se ju, att profeten måste hålla sig på huk.

Men vi veta utav skriften,

huru Jona slapp ur griften,

se'n han drivit långt och länge uti havets vilda svaj;

och här visas, hur syrtuten,

när som valen stängde truten,

vart beskuren och förvandlad till en något spräckt kavaj.»

+

Karlfeldt har mycket som påminner om hans gamie lands-
man »Den svenska skaldekonstens fader». Ursvensk är
Karlfeldt som han, och en förnyare av den svenska vers-
konsten är han också. Och liksom Stiernhielm om sitt liv
skrev: »Vixit, dum vixit, letus», så har Karlfeldt om sig
avgivit det vittnesbördet:

»Hur var ditt liv? — Det var storm och nöd
och kamp i en enda veva;

det var gäckad längtan och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnens reva.

Jag är så glad att jag fått leva.»>

Albert Engström.

Alla känna honom genom »Strix», en av världens mest
originella skämttidningar. I sitt spirituella verk »Skämtbil-
den» säger Carl Laurin om Albert Engström: »Länge har det
funnits franska, engelska och tyska konstnärliga skämtbilder;
det finns nu också en svensk skämtteckningskonst — tack
vare Albert Engström. Vi kunna nu skratta på svenska.»

En man för sig, en fribytarnatur, besläktad med Lasse
Lucidor och Karl Mikael Bellman, är diktaren om små-
länningarnes och rospiggarnes landsändar, själv en äkta
smålänning, som kommit att med tiden slå rot i Grissle-
hamn. För många är han liksom Bellman — och till stor del
på liknande grunder — ett den svenska litteraturens enfant
terrible. För epitetets första del gör han skäl inför både
