616 JENNY LIND OCH KRISTINA NILSSON.

kunde tillfredsställa mina fordringar. Därför sjunger jag efter
ingens metod — blott efter fåglarnas (så gott jag förmår),
ty deras mästare var den ende, som motsvarade min trängtan
efter sanning, klarhet och uttryck.» Hemligheten med hennes
sångkonst låg däri, att hon lade in hela sin själi vad hon sjöng.
Men förutsättningen för att hon skulle kunna förverkliga
sina höga ideal som sångerska var den tekniska fulländning,
som Garcias undervisning skänkte henne. Därigenom fick
hennes röst en rik, djup klang med en om fågelkvitter på-
minnande tjusaing i det högre registrets silverklara toner,
vilka ingen förut hört maken till. Nu fanns ingen svaghet
mer — nu var hon en fullt utvecklad konstnär.

Men nu längtade hon av hela sitt hjärta hem igen, hem
från världsstadens ytlighet, sensationslystnad och lättfärdiga
liv. Med glädje accepterade hon därför på våren 1842 ett
anbud om engagemang vid Kungliga teatern i Stockholm
med 1,800 riksdaler banco i fast lön för femtio föreställningar
om året.

Redan hennes första uppträdande på hemlandets förnämsta
scen försatte både publik och kritik i extas. Men länge fingo
stockholmarne ej njuta av hennes näktergalstoner. Den
store kompositören Meyerbeer, som hört henne sjunga i Paris,
lyckades förvärva henne för Berlins opera; och den första ton,
hon där sjöng, beseglade hennes öde. Från den stunden var hon
världsberömd. Hon hade nu genomgått det avgörande eld-
provet. En av den tidens mest bortskämda musikälskare
skriver om hennes debut i Berlin: »De underbara tonerna
kommo så klockrent fram; men mer än allt detta var den
underbara förklaring — något annat ord vore ej nog
betecknande —, som spred sig över hela hennes ansikte och
gestalt och upplyste dem med hennes snilles hela glöd och
ädelhet. Intrycket på auditoriet var helt enkelt underbart...
Jag såg en flicka av helt vanligt utseende, då jag kom in, men
då hon började sjunga, blev hennes ansikte bokstavligen
”lysande såsom en ängels”. Jag har aldrig sett eller hört någon-
ting, som ens närmelsevis liknar detta.»

Snart var hennes anseende som den tidens största sångerska
och skådespelerska orubbligt, och överallt, där hon uppträdde,
sjöng hon för överfyllda hus. Ofta måste polisen ingripa för
att hindra slagsmål om biljetter och platser. Även de lugna
