JENNY LIND. 621

Teaterpubliken saknade djupt sin gunstling, när hon över-
gav scenen, men blev henne i alla fall trogen, när hon upp-
trädde som konsertsångerska. Och aldrig förr hade Jenny-
Lindfebern rasat så våldsamt som under den stora konsert-
turné, hon på hösten 1850 påbörjade i Amerika. Men så hade
hon också blivit omhändertagen av ingen mindre än den
ryktbare Phileas Barnum, den amerikanske jättereklamens
— och jättehumbugens — fader, känd för sitt kuriositets-
museum, där han gjorde geschäft med dvärgar, sjöjungfrur
och med »Georg Washingtons 161-åriga amma». Fian hade
gjort upp med Jenny Lind om 150 konserter mot ett honorar
av ej mindre än 1,000 dollars per afton förutom ersättning
för alla omkostnader för resor och bostäder. Men dagen före
den första konserten förklarade Barnum för henne, att han
måste ändra kontraktet och tillförsäkrade i stället sångerskan
halva inkomsten av varje konsert, så snart den uppgick till
minst 6,000 dollars — så säker var han på hennes succés. Ett
fint schackdrag för resten, säkerligen mera diplomatiskt be-
räknande, än den idealistiskt lagda sångerskan anade! Hon
fann bara sin impresario övermåttan ädel.

Barnum räknade rätt. Sällan gav någon konsert mindre än
10,000 dollars, och hans egen nettobehållning blev över en
halv million dollars.

I Havanna stötte Jenny Lind på en annan berömd svenska,
som samtidigt besökte nya världen, nämligen Fredrika Bre-
mer. I sin bok »Hemmen i nya världen» berättar hon om
sammanträffandet: »Jenny Lind här, och detta strålande,
friska, glada anletsuttryck, oförgätligt för den, som en gång
sett det hos henne! Hela den svenska våren är utslagen däri. ..
Vi talade mycket om gamla vänner och gamla förhållanden
i Sverige, ja egentligen om ingenting annat — ära, rykte,
rikedom, som hon vunnit utom Sverige, synes ej ha slagit minsta
rot i hennes själ. Jag ville gärna ha hört något därom, men
hon hade intet sinne därför eller lust att tala därom. Endast
Sverige, de gamla vännerna samt religionsämnen voro högt i
hennes själ, och blott därom ville hon tala.»

Vart Jenny Lind kom, förde hon dubbel välsignelse med
sig. Hon inverkade förädlande på stora åhörarskaror, och
blott hon höjde sin röst, bragte hon hjälp åt de fattiga
och lidande och befriade nödställda konstnärskamrater från
