630 JENNY LIND OCH KRISTINA NILSSON.

skalkaktiga och ystra, det folkligt naiva än för det ömma och
sentimentala eller för det högtragiska allvaret.!

Om Kristina Nilsson sades det liksom om Jenny Lind, att
hon »behandlade sin konst som en samvetssak». Inget för-
giftat rykte kunde kasta ens skuggan av ett tadel på varken
hennes eller Jenny Linds privatliv. Som ett par konstens
vestaler vandrade de sin bana fram. När »den rätte» kom,
var »Nordens stolta och blonda valkyria» nära trettiotalet.
Hans namn var Rouzeaud. Han var fransman och ägnade sig
åt affärsverksamhet men hade på samma gång starka konst-
närliga intressen. Hela den förnäma världen talade om
bröllopet, som stod i Westminster abbey med en nästan sago-
lik prakt. »Att bli förmäld under Westminster abbeys äre-
vördiga valv, förd till altaret av sitt lands minister, att få
mottaga ett diamanthalsband från landets blivande drott-
ning — det är inte många bondflickor i vår prosaiska tids-
ålder, som detta beskärs. Det låter snarare som en hopdiktad
och älskvärt otrolig handling i en operalibretto än som rama
verkligheten», säger en av Kristina Nilssons minnestecknare.

LJ

Hela världens stora operor formligen slogos om den be-
römda sångerskan och skådespelerskan. Till Petersburg lycka-
des man förvärva henne för 4,300 kronor per kväll eller nära
1,000 kronor mer än det högsta gage, någon artist dittills
fått vid någon rysk teater?, och vid sin avskedsrecett form-
ligen överhopades hon med presenter i guld, silver och ädel-
stenar. En av minnesgåvorna utgjordes av en tacksamhets-

! Man undrar gärna, om de båda »svenska näktergalarna» voro
vänner eller rivaler — eller kanske bådadera? En vårafton 1879
sjöngo de bägge på en soaré hos svenske ministern i Paris. Först lät den
yngre divan höra sin röst — det var innan fru Goldschmidt anlänt. Men
sedan hon kommit och sjungit några svenska romanser, ville Kristina
Nilsson ej låta höra sig mer. Trots den stora åldersskillnaden av 23
år tycks det ha rått ett visst rivalskap mellan de två slorheterna, fast
naturligtvis ej alls så, som folk pratade om. De tillhörde ju två olika
tidevarv, och mycket av den moderna musik, som Kristina Nilsson
älskade, var för den äldre konstnärinnan motbjudande, ett avsteg från
den klassiska musiken.

? Några år scnare, när det var fråga om ett nytt engagemang i den
ryska huvudstaden, begärde hon 18,000 kronor per afton, men direk-
tionen ansåg sig ej ha råd alt bjuda mer än 11,000!
