640 POLITISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ GUSTAF V:S TID.

om de i händelse av påtryckningar från stormakterna skulle
orientera sig åt samma håll. Om en annalkande utrikespoli-
tisk fara varslade den ryska reaktionens allt brutalare fram-
fart i Finland efter rysk-japanska kriget, och det betänkligt
starka intresse, som den ryska diplomatin åter började visa
för grannländerna i väster, tydde på en fara för att kolossen
i öster skulle vilja hos oss söka ersättning för vad han förlorat
i Asien.

Så mycket mera hotande var situationen, som Europa
sedan år 1908 var delat i två rivaliserande läger: trippel-
alliansen, omfattande Tyskland, Österrike samt Italien,
och trippelententen, som bestod av England, Frankrike
och Ryssland. På sommaren 1911 blev spänningen mellan
dessa båda maktgrupper, till följd av Frankrikes och Tysk-
lands rivalitet i Marocko, så stark, att freden i världen
hängde på ett hår. Kort därefter bröt krig ut mellan Italien
och Turkiet, och detta ledde i sin tur till ett allmänt Balkan-
krig på hösten 1912. Stormakterna väpnade sig till tänderna
i avbidan på vad som komma skulle.

Inom vårt eget land gjorde sig inför den annalkande faran
den uppfattningen allt mer gällande, att vårt försvarsväsen
ej längre motsvarade tidens krav, ehuru det år 1901 om-
danats på basis av den allmänna värnplikten med åtta må-
naders övning för flertalet värnpliktiga. Framför allt an-
sågs det, att flottan behövde förstärkas med kraftigare och
modernare fartyg. Den Lindmanska ministären genomdrev
också på 1911 års riksdag, att en pansarbåt av större och
kraftigare typ än de förutvarande, den s. k. F-båten, skulle
byggas. Detta skedde emellertid under stark opposition
från det liberala partiet och socialdemokraterna, vilka an-
sågo redan den dåvarande rustningsbördan mer än tung
nog för folkets bärkraft.

Under valagitationen på sommaren 1911 till de då före-
stående nyvalen till andra kammaren ställde vänsterpar-
tierna också en minskning av försvarsutgifterna i utsikt,
och valen gåvo dem en stark majoritet inom kammaren.
Närmaste följden blev, att den Lindmanska ministären av-
gick och Staaff åter övertog statsministerportföljen i spetsen
för en liberal ministär. Staaffs ledande tanke i försvars-
frågan var, att ett verkligen effektivt värn för vår själv-
