DET DRAR UPP TILL OVÄDER. 645

gen deltaga i bondetåget eller med sina namn betygat sin an-
slutning därtill, »att landets försvar må så ordnas, att den
jord, som sedan urminnes tider brukats av våra förfäder,
kan bevaras åt våra efterkommande att brukas under samma
frihet och självständighet som hittills. Inget offers, säger
han, »var för stort för våra förfäder, då det gällde foster-
landet, och även vi önska att ingen i kommande tider med
skäl kan säga, att vi sveko, då det gällde denna sak.

Mottag, Eders Majestät, våra fasta försäkringar om att
vi äro villiga att offra till såväl här som flotta vad sakkunskap
och tidens allvar kräva, så att allt, som kan och bör göras,
göres ofördröjligen; och förty önska vi, att försvarsfrågan
löses i sin helhet detta år. Det må varda slut på det länge
hörda ropet, att Sveriges bönder icke vilja offra för försvaret;
och så visst som fordomtima konung och bönder litat till var-
andra och räddat riket, då fara hotat, så visst skall heller ingen-
ting i vår tid förmå slita dessa band eller rubba denna tillit.»

Konung Gustaf uttalade sin glädje över detta bevis
på offervilja. »Intet kam», sade han, »för en konung vara
mera dyrbart än att från folkets egna läppar mottaga vitt-
nesbörden om dess håg och vilja att skänka honom sitt tro-
fasta stöd vid utövandet av hans ofta tunga konungsliga
plikt. Ingen konung, som före mig burit Sveriges krona,
har i samma mått som jag åtnjutit förmånen att på denna
plats stå ansikte mot ansikte med menige Sveriges allmoge
och höra dess röst. Medvetandet om edert orubbliga för-
troende till eder konung gör mitt kungliga värv visserligen
dubbelt ansvarsfullt men på samma gång lättare att full-
göra, och jag lovar att icke svika eder.

De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa den
meningen, att frågan om övningstiden för infanteriet icke
nu bör lösas, men jag delar ingalunda denna uppfattning;
tvärtom har jag samma åsikt som I för mig nyss uttalat,
nämligen att försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och
avgöras nu, ofördröjligen och i ett sammanhang.. De ford-
ringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som
av sakkunskapen inom min armé uppställas såsom oeftergiv-
liga, frångår jag icke. För lösandet av sina stora uppgifter
måste vidare min flotta icke allenast vidmakthållas utan
också i betydande mån förstärkas.»
