648 POLITISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ GUSTAF V:S TID.

utan hela det svenska framstegsarbetet. Striden gäller i
nuvarande situation främst en av grundvalarna för all de-
mokratisk politik; den gäller svenska folkets självstyrelse.

De frisinnades första huvudfordran: ett parlamentariskt
styrelsesätt, med landets regering grundad på folkrepre-
sentationens förtroende, är således bragt i fara.»

De konservativa partiernas ledning fäste däremot i sitt
manifest sina meningsfränders uppmärksamhet framför allt
på det hotfulla utrikespolitiska läget, som föranlett andra
folk att ovunderkasta sig de största personliga och ekonomiska
offer för att än ytterligare höja sin värnkraft.

I vårt land däremot, där försvarsväsendets brister äro
uppenbara, har man slagit sig till ro vid utredningar, som
dragits ut långt över vad ursprungligen avsetts, och särskilt
vårt sjöförsvar hava de samverkande liberala och social-
demokratiska partierna icke velat ens vidmakthålla vid dess
forna styrka. I över två år hava försvarsberedningarna varit
samlade, men ännu föreligger icke på någon punkt slutligt
resultat av deras arbete, och den Staaffska ministären har
genom sin vacklande hållning bidragit till att försena arbetets
fullbordan.

Vårt folk har inför världslägets allvar ingen tid att för-
nöta på ofruktbara men uppslitande författningsstrider.
Rikets liv kräver, att vår försvarsfråga avgöres nu, oför-
dröjligen och i ett sammanhang.»

Vad själva innebörden av den konstitutionella konflikten
beträffar, ställde sig de konservativa på konungens stånd-
punkt: att han icke kunde bifalla statsrådets fordran, där-
för att den »skulle beröva honom en rätt, som varje svensk
medborgare äger».

I det socialdemokratiska partiets manifest betecknades
den konstitutionella konflikten som »en kamp för eller
emot den personliga kungamakten i vårt land». »En
hovkamarilla», hette det, »som bland sig räknar ökända
uppviglare mot riksdagens makt över statslivet, har skjutit
fram konungen till det inkonstitutionella steget att i rust-
ningsfrågan proklamera en personlig politik.» Detta inne-
bure »ett återfall till det kungliga allenastyrandets stånd-
punkt» och stode i strid med den djupaste innebörden av
demokratins framryckning under de senaste årtiondena.
