670 POLITISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ GUSTAF V:S TID.

på restauranger, måste man själv ha med sig sina socker-
bitar till kaffet.

Allt vidare grep statens reglerande verksamhet omkring
sig på det ekonomiska området, ju värre dyrtiden blev och
ju närmare faran för verklig hungersnöd ryckte oss in på
livet. Det långvariga kriget åstadkom rubbningar i världs-
hushållningen, som ingen kunnat förutse. Framför allt
gällde det att skaffa var och en i landet sitt dagliga bröd, om
än sparsamt tillmätt, till en måttlig kostnad, och så blev
det i slutet av 1916 ransonering även av brödsäd. Folkhus-
hållningskommissionen fick av Kungl. Maj:t i uppdrag att
för statens räkning till visst föreskrivet pris uppköpa brödsäd
och mjöl, som innehavaren icke ansågs behöva för utsäde
och för egen förbrukning, samt förmala spannmålen och
fördela mjölet till förbrukarne.!

Det nya året inleddes alltså med att folkhushållningskom-
missionen lade beslag på alla enskilda personers förråd av
vete och råg, såväl malen som omalen, samt därav tillverkat
hårt bröd. Inom de trakter av Norrland, där korn användes
som brödsäd, förfors på samma sätt med detta sädesslag.
Var och en måste således till vederbörande kommunala
myndighet lämna uppgift på de förråd av nämnda varor,
som han vid den tiden innehade. För brott mot förordningen
stadgades böter intill 10,000 kronor eller fängelse eller, under
försvårande omständigheter, straffarbete i högst två år.
Den enskilde förbrukaren fick sitt behov av mjöl och bröd
reglerat genom brödkort.?

! Livsmedelsfrågans ordnande inom de olika orterna såväl på lands-
bygden som i städerna uppdrogs åt lokala livsmedelskommissioner,
som samarbetade med Statens livsmedelskommission, erhöllo råd
och anvisningar därifrån och genom den läto göra en stor del av sina
inköp.

? För personer med tungt arbete eller sådana, som i stor utsträckning
voro hänvisade tili torrskaffning, utlämnades vid sidan av de vanliga
brödkorten s. k. påbrödskort, lydande å 50 gram mjöl per dag, vilket
utgjorde en ökning med en femtedel.

De lokala livsmedelsnämnderna, vilka övertagit förut befintliga
lokala livsmedelskommissioners uppgifter, uppköpte förråd av alla
möjliga slags livsmedel och läto försälja dem till självkostnadspris
åt mindre bemedlade mot företeende av särskilda inköpskort. I flere
städer anordnade de även barnbespisning och inrättade centralkök,
från vilka varm mat utlämnades till självkostnadspris eller ännu billi-
