VI OCH VÄRLDSKRIGET. 687

Man försökte hjälpa sig med acetylengas, och mer eller
mindre lyckade uppfinningar gjordes för att minska ex-
plosionsfaran i karbidlamporna. Det goda hade dock
eländet med sig, att införandet av elektriskt ljus påskyn-
dades på ett rent otroligt sätt. Många svenska hem skulle
säkert ännu ej haft denna förmån — ifall ej anno 1914 en
österrikisk tronföljare fått sätta livet till för en bosnisk
attentators kula. Skada dock, att de elektriska anlägg-
ningarna måste göras i en tid med högt uppdrivna kostnader,
som sedan kommit surt efter, och att bristen på koppar med-
förde användning av kristidsmaterial, vilket sedan måste
för ytterligare dryga pengar utbytas mot pålitligare ma-
terial.

På bensin blev det också brist under kriget, och följden
blev, att all privat trafik med bensindrivna automobiler,
motorcyklar och motorbåtar förbjöds.!t

Under 1917 kom även bränslefrågan i ett högst bekym-
mersamt läge därigenom, att kolimporten sjönk på ett mycket
hotande sätt. Lyckligtvis hade vi ju våra skogar att tillgå
som yttersta bränslereserv, men frånsett andra olägenheter
är det naturligtvis mycket oekonomiskt att elda med virke,
som skulle kunnat förädlas av industri och hantverk. Nöden
har dock ingen lag. Man måste skaffa ej blott bränsle åt
de enskilda hushållen utan även drivkraft åt industrin,
järnvägarna och ångbåtarna; och då var det bara att ta,
där det fanns att ta.

På våren 1917 tillsattes den sedermera så ryktbara bräns-
lekommissionen med uppdrag att sörja för att landets
behov av bränsle tillgodosåges. Uppgiften var alltså att
skaffa fram de väldiga massor ved, som behövdes för att
ersätta de uteblivna stenkolen. En högst bekymmersam
uppgift! ;

Här var inget annat att göra än att genast sätta yxorna
i gång. I kraft av en kunglig förordning lade kommissionen

1 En oförgätlig illustration till det dåvarande tillståndet voro de
s. k. Grönlandsvalarna, som man på den tiden fick se i massor i Kristia-
nia och även i enstaka exemplar i vårt land på taket till automobilerna,
väldiga och svällande av gas på morgonen men efter hand allt mera
utsvultna och slankiga, ju mer bilen konsumerat av den drivkraft,
som den lufttäta svarta säcken inneslöt.
