700 — POLITISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ GUSTAF V:S TID.

lägga förslag om hur Nationernas förbund skulle förfoga med
öarna. Rapportörerna ansågo i motsats till juristkommis-
sionen, att Finland hade lagliga anspråk på Åland, och till-
styrkte, att öarna skulle tilldelas detta rike. Då man från
svensk sida redan från början givit tillkänna, att Sverige
komme att under alla förhållanden böja sig för rådets beslut,
men Finland däremot förklarat, att det icke skulle finna sig i
en dom, som berövade det Åland, fattade Nationernas för-
bunds råd sitt beslut i enlighet med rapportörernas förslag.
Man ville — för att använda rapportörernas motivering —
icke »törödmjuka» Finland genom att låta det gå miste om
Åland, ty en sådan förödmjukelse vore »alldeles särskilt bitter
för en stat, som har ungdomens ömtåliga stolthet». Däremot
förväntade man av Sverige, att det nu skulle spela samma
vackra roll som år 1905, då det »på ett högsinnat sätt löste
unionen med Norge».

Förbundsrådet gjorde dock det tillägg till beslutet, att
öarna skulle neutraliseras och icke finge befästas, samt att
ålänningarne skulle erhålla vissa garantier för sitt svenska
språk och sin kommunala självstyrelse. Rådet skulle självt
övervaka, att dessa garantier tillämpades.

Ministärernas växling under kristiden,

På våren 1917 hade det inom både ententen och de svenska
vänsterpartierna växt upp en stark folkstämning mot den
Hammarskjöldska politiken. Dess motståndare pekade fram-
för allt på Kogrundsrännans stängning samt statsministerns
obenägenhet för eftergifter gent emot England och samman-
ställde dessa förhållanden med den tilltagande knappheten
på livsmedel och andra förnödenheter. Affärsmän och annat
praktiskt folk funno Hammarskjölds politik behärskad av en
alltför långt driven formalism. Politik har definierats såsom
»konsten att komma överens om det, som man av egen
kraft ej kan komma förbi». Men mot Hammarskjöld riktades
den förebråelsen, att han hellre processade än kompromissade.
På den vägen kom man ingen vart med Albions stolta söner.

Utrikesministern representerade en annan ståndpunkt.
Han hade på hösten 1916 genomdrivit, att underhandlingar
öppnades med England; men då de svenska underhandlarnes
