VI OCH VÄRLDSKRIGET. 707

sig utanför valkapplöpningen, och då det socialdemokratiska
partiet därvid kom fram som god etta, var turen åter kommen
till Hjalmar Branting att bilda regering.

Den Brantingska ministären hade den krävande uppgiften
sig förelagd att leda Sveriges öden, medan landet genomgick
den slutliga, svåra anpassningsproceduren från krigskon-
junkturer till fredsförhållanden med sinande statsinkomster.
Det sätt, på vilket regeringen fullgjorde sitt värv, förskaffade
den ett allmänt erkännande för flere av dess åtgärder. Sär-
skilt gällde detta den kraftiga reduktion av statens utgifter,
som företogs av finansminister Thorsson. Hans populäraste
åtgärd var den stora »kommittéslakt», varigenom ej mindre
än ?/6 av de penningslukande kommittéer och utredningar,
som voro i verksamhet, blevo nedlagda eller förständigade
att inom viss kort tid inkomma med sina betänkanden.

Hårda strider stodo däremot om regeringens politik i fråga
om arbetslöshetens bekämpande och gent emot Sovjetryssland.
Det handelsavtal, som regeringen föreslog med déeén nya
republiken i öster, blev av riksdagen avslaget, därför att det
icke ansågs behörigen tillgodose svenska medborgares krav
på ersättning för egendom, som de fått förstörd eller beslag-
tagen under bolsjevikrevolutionen. Vad arbetslösheten be-
träffar, beviljade 1922 års riksdag det hundratal millioner,
som regeringen begärde för dess bekämpande, men på 1923
års riksdag förmådde socialdemokraterna icke genomdriva
sitt program i den ömtåliga frågan om villkoren för de be-
viljade medlens åtnjutande. Då tog den Brantingska mini-
stären konsekvenserna och avgick. Statsministerportföljen
övertogs av justitierådet Ernst Trygger. I utrikespolitiskt
hänseende har den Tryggerska regeringen åstadkommit ett
resultat av underhandlingarna med Ryssland om handelsavtal.

Den Brantingska ministären hade visat, att nationell
samling var möjlig även kring en regering av utpräglade
partimän, när denna fattade i sikte hela folkets väl. Denna
ministär hade vid sitt första regeringstillträde proklamerat
sig som folklig landsregering, och detta program följde den
också troget i de stora dragen. Samma andas barn var
högermannen Tryggers maning till alla partier att räcka
varandra handen till försoning och endräktigt samlas kring
de för hela folket gemensamma intressena. Till en viss grad
