714 POLITISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ GUSTAF V:S TID.

Det betydelsefullaste arbete, som svenska Röda korset
utfört, är dock att ha skaffat många tusen svältfödda »krigs-
barn» från de baltiska länderna, Ryssland, Polen, Tyskland,
Österrike och Tjecko-Slovakiet tillfälle att »äta upp sig» i
Sverige och att därigenom ha räddat stora skaror av dem,
som ännu kunde räddas. Det var också en sann glädje
för dem, som arbetade för den goda saken, att se gammal
välkänd svensk gästfrihet nu utveckla en av sina allra vack-
raste sidor. När rörelsen väl kommit i gång, gav sig all-
mänheten i sin iver att hjälpa inte ens ro att avvakta Röda
korsets åtgärder, utan transport av krigsbarn sattes i gång
även på enskilt initiativ och av föreningen »Rädda barnenl»!
En fröjd var det att bevittna glädjen hos de oskyldigt lidande
små, när de fingo anträda färden från den hungrande million-
staden Wien eller Berlin till sagolandet i norr, som för deras
fantasi flöt av mjölk och honung.

Vid den internationella Rödakorskonferens, som efter
fredsslutet sammanträdde i Genéve, ägnades också en varm
hyllning åt svenska Röda korset och dess varmt intresserade
ordförande för de vackra insatserna av människokärlek.
I den stund, då folken ropade efter sin nästas blod, utförde
svenska Röda korset ett värv, som lärde människorna,
att det ännu fanns kärlek på denna hatfyllda jord.

Så hade även vi fått tillfälle att göra vår insats i Vvärlds-
kriget, den helande och läkedomsbringande insats, som
bottnade i sympati och medlidande för hela mänsklig-
heten. Det var en form av sympeti, som de krigförande under
sitt blodiga arbete icke kunde eller ville förstå, då de beskyllde
oss för att icke ha några ideal, ingenting att kämpa för, an-
klagade oss för att vi stodo med armarna i kors, medan en
värld förblödde vid våra fötter.

På den tid, då de, som tänkte högt om mänskligheten,
ännu vågade hoppas på att världskrigets fasor skulle komma
människorna att ej blott förbanna kriget utan också längta
efter att för all framtid omöjliggöra det — på den tiden såg

1 Det landskap, som mottog de flesta krigsbarnen, var Skåne. Där-
näst i ordningen kom Stockholms stad och län, och som mycket god
trea — d. v. s. som nummer ett med hänsyn tagen till folkmängden —
hävdade befolkningen i Göteborgs och Bohus län sitt rykte för hjälp-
samhet och gott hjärtelag.
