720 POLITISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ GUSTAV V:S TID.

Medan allmänheten slet en hund inför bryska och okunniga
kommissionsherrar och ej mindre otrevliga herrar bakom
disken, voro vilda rykten i omlopp om hur oersättliga födo-
ämnen i massor ruttnade bort i en del livsmedelsnämnders
förrådshus, bur hela järnvägslaster av dylika vanskötta
livsmedel fraktades bort som avskräde och andra kvantiteter
lastades i pråmar och vräktes i sjön.

Den som var något så när kritiskt anlagd mot kring-
flygande rykten, slog dock dövörat till. Så galet kunde
det ändå inte vara — det var ju fullkomligt omöjligt!

Kom så redovisningens stund för Stockholms stads livs-
medelsnämnd.

Då visade det sig, att verkligheten var ändå värre än
kristidens vildaste ryktenl

Under de fyra år, bemälta kristidsinstitution regerade
över huvudstadens invånare, hann den med att åsamka dem en
förlust på 17 millioner kronor. Det var emellertid inget lätt
arbete för revisorerna att få fram de verkliga förlustsiffrorna.
Somliga av våra kristidsherrar hade nämligen en märklig för-
måga att genom bokföringsmanipulationer trolla bort hundra-
tusental och millioner, som skulle ha stått på debetsidan.

Men hur var det möjligt att komma upp till så jättestora
förluster? frågar man sig. Några exempel på livsmedels-
nämndens sätt att styra och ställa för oss, samhällets omyn-
diga barn, ge förklaringen. Låt oss börja med det stora
fiskafänge, som nämndens direktörer satte i gång i Bleking!
I sju månader höll man på att för livsmedelsnämndens räk-
ning fiska ål och torsk där i skärgården och salta och lägga
in. Företaget kostade stockholmarne 119,000 kronor. Ålen
såldes följande år till Blekingeborna själva för 20,000 kro-
nor, men vart torsken tog vägen, vet ingen än i dag. Åt-
minstone inte officiellt. Den har »försvunnit», den som så
mycket annat. Säkert är bara, att inte så mycket som en
fena av det fiskafänget kom dem till godo, som tvingats att
bestå fiolerna.!

1 Livsmedelsnämnden besvarade revisorernas anmärkningar med
att fisket sattes i gång för att under en tid av brist på fett lagra ål.
Att denna fisk har stor fetthalt vet ju litet var utan hjälp av den
jämförande utredning av ålers, koljans, torskens, vitlingens och gäddans
fetthalt, vari nämndens försvar på denna punkt kulminerade.
