VI OCH VÄRLDSKRIGET. 723

huvud taget lyckades alls driva upp någon minimal kvan-
titet därav.

Livsmedelsnämndens försvar för detta sätt att sköta sitt
förtroendeuppdrag är pengar värt. Det hade uppdagats, att
nämndens egen arbetspersonal på hösten 1917 började i
tysthet och utan betalning lägga sig till med vad som föll dem
i smaken av förråden.!? Och då varken sträng bevakning
eller visitation vid arbetstidens slut hjälpte, kom nämnden
på den geniala idén att skänka av stadens pengar till en
förening, där ej blott den hederliga delen av personalen
utan även den långfingrade fick varorna billigare, än he-
derligt folk kunde få dem för i handeln.

»Genom samköpsföreningens tillkomst minskades stölderna
märkbart», konstaterade livsmedelsnämnden belåtet. Inget
tvivel alltså, att nämnden här anvisat nya vägar, vida bättre
än det gamla bråket med rannsakningar, böter och andra
tråkigheter mot tendensen att lägga sig till med andras egen-
dom!

Det kan ju också vara en tröst, att det åtminstone fanns
några, som fingo riktig glädje av livsmedelsnämndens
verksamhet. För inte blev det den allmänhet, som man pung-
slog på omkostnaderna. Nu kommer nämligen det oför-
svarligaste av alltsammans. Denna utmärkta livsmedels-
nämnd, som bara köpte och köpte allt vad den kunde komma
över, den tycks ha sett sin egentliga uppgift i att lagra,
lagra... bara lagral Om Stockholms undernärda befolk-
ning skulle få någon glädje av det lagrade, det var en
fråga av underordnat intresse. Sådana där löjliga filan-
tropiska synpunkter fingo ej förrycka direktörsherrarnes
höga och krävande uppgifter, som ju voro av rent »teknisk»
art. Kommissionsherrarne lade sig att ruva över sina väldiga
förråd som drakar över guldet, med den påföljd, att oersätt-
liga födoämnen ruttnade bort. När de förvandlats till svin-
mat och gödsel, först då fingo de föras ut ur lagerlokalerna.
Under den svåra vintern 1918—19, då stora befolkningslager
svulto och hade svårt att skaffa sig mat för dagen, lågo
våra livsmedelsdirektörer och »tjyvhöllo» på sina stora lager

1 Av nämndens räkenskaper framgår t. ex., att ett hundratal kilo
sockrad choklad »förkommit>, likaså 130 dussin tvål, som på den tiden
ju också var en mycket eftersökt vara.
